Thursday, 21 May 2009

Mumbai Sapphire


Palmer, art deco-hus, motorvägar som slingrar sig omöjligt nära fuktskadade kolonialhus, Manhattan-profil, shanties, bel puri, skitigt hav. En flytande moske! (nästan, i alla fall)

En omöjlig stad. Vacker och utplånande.

Jag tog en kort två dagars-resa söderut till Bombay, som de flesta fortfarande kallar staden på indiska oceanen. Planet lyfte från Delhi kl. 5 på morgonen. Jag sov som ett barn i två timmar.

Bombays slumkåkar sträcker sig ända fram till landningsbanans fot. Det skiljer kanske fyrtio meter. Jag undrar hur folk kan sova när flygplan susar förbi ungefär trettio meter från hustaken... jag tyckte ju att Upplands Väsby var för nära Arlanda.

Checkade in på YMCA. En enkel säng och en takfläkt. Ett otroligt gammalt kolonialhus stod mittemot och någons arbetsrum med en hel vägg täckt med böcker hade vidöppna fönster. Jag kikade in lite då och då för att se om någon satt och läste. Själv kunde jag välja mellan Lonely Planet (tack för middagstips!) och Bibeln (Gud är ruggigt arg i Ezekiel).

Stack till AFP-kontoret på Nariman Point för att säga hej. Alla fotografer var ute på uppdrag. Deras kontor är en garderob jämnfört med byrån i Delhi.



Sedan en lång promenad längs Marine Drive (ovan) med dess pampiga men slitna art deco hus. Älskar art deco. D säger alltid att jag skulle kunna bo var som helst om huset var art deco. Mmmmm... han har så rätt så.



Gick förbi Taj-hotellet (ovan). Fönstrena på övervåningen, där det brann som värst i november under terroristattackerna, är fortfarande täckta. Jag stod på torget mittemot, där alla journalister hade samlats när eldstriden pågick för fullt, och kikade upp mot det enomra hotellets vackra fasad.

En indisk familj frågade om det fick ta en bild med mig. Hade inte lust (lite motsägelsefullt för en fotograf som livnär sig på andras beredskap att porträtteras?) och låtsades att jag inte förstod.

En kvinna frågade om jag ville vara med i Bollywood-film. Har hört att det faktist går till så. Folk rekryterar västerlänningar på gatan för att få in en vit kvot i festscener etc, men att man alltid ska be om leg. Jag sa att jag inte hade tid på en så kort resa.

Angående mat... hann med belpuri vid solnedgång på stranden... vidrigt... sött och friterat och inte alls nice. Däremot, när jag behövde springa ett ärende på andra sidan bukten och satt i en taxi i en och en halv timme fixade taxi chaffisen världens godaste macka åt mig...



Så förödande enkelt.. vitt bröd, grön och röd chilisås, gurka, tomat, rödbetta, röd lök och potatis..... mmmmmmmmmmmm.... mums

Åt senare middag på hotellet, sen vidare för en öl på Leopolds Kafe... det är fortfarande kulhål i fönstret. Undrar om terroristerna också tagit med sig Lonely Planet som ända lektyr på båtfärden in i Bombays hamn som till slut ledde till så fruktansvärt många och poänglösa mord. En kompis kompis blev skjuten i armen.

Kasab, den enda terroristen som överlevde, har en ny advokat, Kasmi, som försökte med att Kasab var minderårig och skulle prövas i en annan rättegång och inte där i den skott- och bombsäkrade salen på Arthur Road. Nej nej nej, sa medicinska prover som visar att han är minst 20 år gammal.

Hamande i bråk med en snubbe som insisterade på att bjuda mig på middag på Leopolds. Förklarade vänligt att jag redan ätit. Tack, men nej tack. Förutom "I respect white women" och "inte ska du bo på hotell, du kan bo hos mig" försökte människan också insinuera att jag var oförskämd för att jag inte lät honom bjuda mig på mat. Jag replikerade att jag var alldeles för gammal för att gå på tricket att göra något mot min vilja bara för att göra någon annan till lags, och att det var han som var oförskämd för att han tjatade. "Is it because I am black?" Nej, sa jag, det är för att du tjatar och jag tycker att du ska sätta dig någon annanstans.

Fick till slut ropa på kafemanagern för att schasa iväg honom. Jag blir så besviken på att sådana här stenåldersas fortfarande lunkar omkring i världen.

I alla fall... sov som en prinsessa på YMCA. En hel natt ostörd. Sans cesse.

Dagen efter - Gick på moderna museet. Inte lika bra som Delhis alls. Köpte dock en jättefin affisch till Roop för att hon guidat mig så mycket hemma i Delhi. Glömde den sen på planet. Kan vara så tankspridd ibland.

Drog tillbaks till hotellet för att undvika middagshettan. Läste lite mer Ezekiel. Somnade. Drog sedan ut igen. Hittade ett underbart kafe nära universitet och läste tidningen The Asian Age ett tag.



Sen vandrade jag omkring i ganska tråkiga Crawford Market. Lyckades irra mig in i katolska kvarteret nära gatan där de bara säljer bröllopsinbjudningar. Helt fantastiska gränder, gamla kolonial hus, små kyrkor, tandlösa tanter, en häftig orange katt....





Sen åt jag på Trishna... krabba med vitlök och peppar med pommes och ett glas indisk chardonnay.

Sen tog jag en drink på pyttelilla men supercoola Woodside Inn med AFP-killen och hans tjej, bägge från norra England, och det var jättekul. När jag flyttade tillbaks till Storbrittanien ett par år sen efter två år i New York kom jag på hur mycket jag saknade britter. Och med de här två var det samma grej. Så fruktansvärt rappa i käften, roliga, ironiska. En toppenkväll, helt enkelt.

En toppenhelg, helt enkel.

No comments:

Post a Comment