Saturday, 4 October 2008

Ett par resor innan resan


Klockan passerar tolvslaget när min silvriga Greyhound drar sina passangerare ur den smutsiga, trånga, kakelbeprydda Lincoln-tunneln som förbinder Manhattans skrän och taggiga torn med denna kant av delstaten New Jersey. Vid vattnet klamrar sig orter som en gång varit städer och nu knappt orkar hävda sig som förorter. Weehawken, Hoboken, Jersey City... i skuggan av en jätte förblir du alltid en dvärg.

Det skvallras om att New Jersey är nya Brooklyn med låga hyror, kvarterskänsla och oöverträffade vyer av Manhattans profil som likt ett kardiogram spretar upp horisonten. Men här finns inte de avenyer av brunstenshus som vi i Sverige bekantades med när Cosby-familjen röjde runt i Brooklyn. Här är husen små, opretentiösa; de skyddar sig med trä och tegelstenar, de är kortare än sina bröder på andra sidan ön. Ingenting är storslaget.

Flygplan sänker sig från himlen; landar på Newarks flygplats i centrum av en märklig trekant. I öst ligger Manhattans spets, den ekonomiska boomens nexus, och dess undergång. Föregående veckan beskrivs av New York Times som "grim" när Dow Jones Index faller hänsynslöst. Det är kris i Amerika. På Dow Joness hemsida finns tabeller med fakta om hur Dow Jones Industrial Average påverkades av Pearl Harbor, Watergate, Elfte September och andra "Major National Security Events" sedan 1898. Lustigt nog föddes det året min gammelfaster Elsa vars senare äventyr beskrivs av min far som "ett titthål ut mot stora världen". Det är två månader kvar tills jag följer hennes väg till Indien.

Sydost om flygplatsen ligger Ikea, ett gul blått skepp förankrat i Elizabeth, New Jersey. Billy, Jerker och Tindra såljs med prislappar i dollar. I nordöst ligger Newark, på avstånd lätt misstaget med New York för de som anländer första gången i USA och sitter på fel sida av planet. I svenska mått mätt är staden med sitt betonghölje stor, 280,135 invånare vid sista räkningen 2007 enligt den amerikanska cencusbyrån. I amerikanska mått mätt, inte särskilt stor alls, men Newark har en storstadssilhuett få europeer möter varje dag.

För att nå Newark från Lincoln-tunneln far bussen genom de ödsliga och vackra våtområdena som sträcker ut sig vid sidan av motorvägen New Jersey Turnpike där Tony Soprano manövrerat sitt fordon ett tusental gånger i öppningssekvensen till Sopranos.

Utanför Pennsylvania Station väntar ytterligare passangerare. Och en man som står alldeles själv. Stilla. Genom fönstret ser jag att han rör på läpparna. Han talar till sig själv, eller en osynlig följeslagare. Kanske är det Gud han tilltalar, en föredetta älskad eller hatad vän, sin mor, eller kanske sin far eller bror. Eller så för han helt enkelt en dialog med skorna han tar av sig på trottoaren eller cigaretten han långsamt rullar.

Bilden är tagen 4de oktober 2008, exakt en månad innan presidentvalet.

No comments:

Post a Comment